En vecka i Nicaragua!
Förra söndagen kom jag och Stina till arlanda vid 5 på morgonen. Efter att ha stigit av Ybussen (tåget blev inställt pga extrem kyla) så satte vi oss på en bänk för att vänta in bättre tider... Medan jag låg och blundade lutade sig plötsligt en välkänd man sig över mig. :) Mitt hjärta spratt verkligen till när jag insåg att Benjamin kört tre timmar till arlanda bara för att säga hejdå. <3
Lite random sådär så tittade vi till vårt plan på tavlan med avgångstider och det visade sig att vårt plan var inställt (pga snökaos i london). När vi så bokade om biljetterna fick vi stanna ett tag extra i Sverige och åka direkt till USA istället. Detta innebar en natt extra i Sverige. Jag tackade och tog emot nyheten med en öppen famn.
Innan vi lämnade Stockholm passade vi på att ta en sväng förbi Lukas för att äta lite frukost och säga hejdå.
Väl i Deje fick vi lunch hos familjen Leben. Mycket uppskattat. Dessutom har de ju en väldigt skön soffa. :) Love that family.
Vi hann dessutom förbi Sunne en sväng där vi deltog i mötet inte bara genom att sitta ner och lyssna utan även genom att sjung en sång under kollekten. Dessutom fick vi lite extra förbön och fika.
Blev en tidig kväll eftersom vi skulle upp vid 02 och bege oss till Arlanda. Var jobbigt att se Benjamin gå. Men tre månader har vi ju klarat förr.
Flygresan gick toppen och när vi väl var framme i Managua kom Anna-Sara och Camilla och mötte oss. Superskönt att äntligen vara i sol och värme.
Vi inledde vår vistelse i Dario med en hejdåfest för Nadja och Victoria som varit här sedan Januari ngn gång. Jan-Åke och David var också här och hälsade på, så vi fick än en gång lyssna till pingstväckelsens historia. Intressant, men väkdigt mycket på en gång.
På torsdagen kom några amerikaner hit. Vi hade profetisk kväll tillsammans och de profeterade för oss var och en.
Natten mellan torsdagen och fredagen var den läskigaste natten i mitt liv tror jag. Vaknade vid ettiden någon gång av att det lät som att någon stod med en asfaltsborr i rummet. Trodde jag skulle dö. Men när jag väl gick upp för att kolla vad det var så visade det sig att det var vår fläkt som lät.
Ehm. Yes. Under helgen som gått har alltså amerikanerna varit här. Under fredagen var vi ute i en bergsby där vi tvättaade barnens här med lusmedel och bad för människor som blev helade. Mest kaotiskt blev det nog när vi tog fram de piñatas vi haft med oss. Barnen blev som galna. Stina fick klippa håret på några tjejer också. Min hud brändes i solen. På kvällen hade vi fest med amerikanerna och deras vänner.
Lördagen spenderades med ännu fler barn. Både barnen i Puerta del Cielo och Campamentu fick besök. På kvällen hade vi helandemöte i "min kyrka" Rey de reyes. Mycket spännande. En massa människor blev helade och Guds ande var där på ett väldigt starkt sätt.
Söndagen var amerikandernas sista dag här i Dario. Morgonen inleddes med ett kvinnomöte i Rey de Reyes (männen höll till i Campamentu). Kvinnan som predikade var verkligen en stark Gudskvinna och när alla ställde sig upp vid bönen föll många kvinnor som käglor till golvet då de fick förbön.
Igår var jag, Jessica och David vid Puerto del Cielo igen. Vi lekte med barnen och de sjöng en massa sånger. Det är lite spännande när man inte riktigt hänger med på språket, men jag känner ju ändå att min spanska har förbättrats avsevärt. Men jag längtar efter att kunna hänga med helt och fullt och att kunna prata med folk utan att hela tiden fundera på vad saker och ting heter.
Kör nog ett eget inlägg med bilder...
