rumpeenstumpeen

Vilken fest! Som en helt enkelt very important person så var jag hundra på att jag skulle stå med på VIPlistan, få mitt gröna band och kunna gå  in genom Duvan Cups portar utan några större svårigheter på fredagen. Men icket..! Nej nej, jag stod inte med som den huvudansvarige jag var, så jag fick ett dagsband för att jag skulle stå i informationen senare på kvällen. Anna-Sara räddade mig och trädde ett grönt band på handleden. Helgen inleddes med bravur!

Klockan 22 var det så dags för att sitta ett två-timmarspass i informationen. Kände mig som en rutinerad informationist och lyckades lägga in både nya spelare och kolla lagledarnamn på begäran av spelare. Yes yes! 6minuter i tolv fick jag mig en riktigt najs massage av Adrian, men eftersom den slutade så abrupt så fick hans kära fästmö Sandra ta över.. ;) När tolvslaget kom lämnade vi våra platser, och bestämde oss för att fira min födelsedag med att se på lite innebandy. :D
Innan fredagsnatten gick mot sitt slut och vi bestämde oss för att det var dags för en tupplur kom min älskade Amelia förbi och gav mig en födelsedagspresent. C: Hon är ju för söt den där människan!

Lördagsmorgonen inleddes med sång, tårta och paketöppning. Allt enligt den Rönnbergska normen. Jag och Johanna begav oss sedan till Duvan Cup och tittade på innebandy. Dagen till ära lyckades jag också få en korv på extrapris och klockan 15 satte vi oss i caféet och lyssnade på en konsert. Men vad hände?! Jo, ljudet var för täskigt. Stina och Amanda övergav idéen och skrek på för full hals utan mickar. Leek spelade på (som vanligt), men även han gav upp efter ett tag. Dock sjöng de så fint för oss som satt och lyssnade på första rad.
Bestämde oss för att hjälpa Maestarn som var i sticket, och satt i insläppet med Ekiz i två timmar senare på kvällen.

Fick ju förresten också det där SMSet jag väntat på hela dagen. Mmmm! I just LOVE that man!
Spenderade ytterligare någon timme efter konsertens slut med att se på lite innebandy.

Söndagsmorgonen var seg. tuggade i mig lite jordgubbsfil med flingor innan vi begav oss till Tannbergsskolan och THE place. Satt i insläppet två timmar innan vi sprang iväg och köpte lite mat för att överleva slutspelet. Vilken kamp som utspelades! Didriks hjältar och CHOKOMIX gjorde enastående prestationer i semifinalerna och IBK Lars Göran lyckades vinna juniortävligen i en spännande final.

"ÄNTLIGEN!" skrek jag faktiskt när Honung fick sin välförtjänta vinstpokal. Det var på tiden!

Hunnit med att äta tårta med Paulina och prata lite med hjärtat idag också. What a weekend! Mer sånt!

Måste inleda inlägget med att säga ett STORT GRATTIS till min kära syster som firar sin födelsedag dagen till ära.

Vi närmar oss med stormsteg Duvan Cup, och imorgon ska jag bege mig till Nya Tryckeriet för att hämta ut programbladen. Dessa ska jag ta med och lämna på tannbergsskolan innan insläppet öppnar, så peppar peppar jag ska vara där i tid. Får se hur jag underhåller mig innan Johanna kommer och gör mig sällskap. :)
Men helgen som ligger framför ska bli otroligt rolig! Med en vän som Johanna i närheten kan det ju inte slå fel!

Idag så skaffade Benjamin m.fl. ju faktiskt internet igen - så nu kan jag prata med honom på skype igen. OH WOW! Det är faktiskt skillnad när man kan höra varandra jämfört med att bara kunna skriva.

Vattengympan ikväll var super! Hahha. Med Cecilia och Amelia som sällskap slår det ju aldrig fel!
Instruktören: "Alla får ta varsina hantlar... är det någon som vill ha de mindre?"
Cicci: "Åh! Får jag känna? Är de tunga?"
HAHHAH. Nej Cicci, det är motståndet i vattnet som gör att det blir tungt.
Hon är ju för söt den där tösabeta.

Nej nej. Dax att sova. Uppe gör jag ingen nytta. Imorrn ska jag ju jobba till ett från sju, så det gäller att lägga sig i tid...

Ännu en dag med nya möjligheter..! TÄNKA sig att den kom till slut...

Och vaknade gjorde jag även denna underbara dag av att bemanningsenheten ringde. 06:55 visade klockan. Lovley...!(?) Fantastisk väckning det där. Och de ville dessutom att jag skulle vara redo och på plats 5 minuter senare. Den idén var jag dock inte riktigt med på, så halv åtta steg jag in i byggnaden nyvaken och fresch som bara den...

Under min halvtimmas lunch bestående av två fina mandariner och ett päron (jag ryckte åt mig demi farten påväg till ytterdörren) så ringde en från duvancupledningen och frågade om jag skulle kunna ändra några saker i bladet innan tryckning. "Javisst" svarade jag glatt. Och så kom jag på att jag bara hade någon timme på mig mellan att jag slutade jobba och att jag skulle vara på Nya Tryckeriet. Bra jobbat!
Men tillslut så lyckades jag. Och när tre personer fått läsa igenom det sista exemplaret (mamma var måttligt nöjd över att göra detta för 24:e gången....) så kom Cicci och Helena med bilen redo att dra till NT.

Var på Onsdagskul i Kyrkan på kvällen. Klippte och klistrade och klippte lite till. Flanellografen var framme och Barbro berättade om de 3 vise männen (som kanske inte alls var tre..)
Innan vi begav oss hemåt blev det till att städa igenom kyrkan.

Slut på dag, slut på ord.

Så har det gått 6 månader sedan den där natten i fjällen då jag ställde Benjamin mot väggen och frågade honom vad som hände egentligen. Och det känns ju faktiskt OTROLIGT bra! Det roliga är ju att han tror att det är imorrn, för det har jag sagt till honom tusen gånger att det är ju på onsdagen det är. Men ICKET. Ha! Dessutom har jag så mycket att göra i veckan, så hinner nog ändå inte prata med honom imorrn. ;)

Idag har jag iaf gjort ett programblad inför Duvan Cup. Många samtal och ändringar blev det innan jag nu faktiskt tror att det är redo att tryckas. Men alla verkar vara nöjda, så jag tar det som ett tecken på att det är godkänt och kan delas ut till besökande på Duvan Cup utan att jag ska behöva skämmas. Funderar dock på hur många blad man ska våga trycka. Får ringa Andreas imorgon...

Sedan blir det ju jobb ikväll. Även om själva arbetet i siig som man gör inom äldreomsorgen inte alltid är så roligt så älskar jag mitt jobb. Mina tanter och gubbar är ju faktiskt VÄRLDENS sötaste och mina arbetskamrater är faktiskt inte så dumma de heller... ;) Jag trivs helt enkelt.

VEm är du o okände och anonyma..? Är det samma person som vill gå på bröllop som den människa som gillar sushi och morötter? Jag har så många gissningar.... Fast ändå är jag mer inriktad på en person just nu. Men well well. Jag har alltid fel. Måste bara få tillägga att jag inte har någon aning om när det blir förlovning för min del - det är väl ändå killens jobb... Eller?!

Duvan Cupträff idag! Superkul faktiskt och att allt gick så smidigt..! Det hade man aldrig trott. Förra årets planering och genomförande tog nååågot längre tid. Eller ja - man ska inte ropa hej förrän man är över ån. Trots allt så är det ju så att jag har en hel del klippande och klistrande framför mig imorgon. Vi får se hur det går... ;)

Postade ju faktiskt ett brev idag. Hur kan något så litet kosta så mkt..?! Det är mig en gåta. Dessutom råkade jag överskrida gränsen på 20g med ett litet ynkans gram. Det var nog den sista tejpen som gjorde det. Jag hade ju faktiskt tagit ut ett kort bara för att gränsen inte skulle överskridas. Nu hoppas vi bara att det kommer fram. Posten är ju som ett lotteri...

Kan även berätta att jag faktiskt lagade "Ammarnäsgryta" i helgen. Mumma! Har ni aldrig gjort det - testa! Stark rekomendation.

Nä, nu är det dags att sova. Imorgon är jag ju faktiskt en ganska så upptagen kvinna... Duvan Cupfix och jobb på kvällen.
Godnatt!

Sista pillret är taget (tog ju några extra) och jag känner mig som en 100%igt frisk människa.. Var till och med så friskatt jag gick och tog mig en långpromenad runt halva Lycksele tror jag minsann att det blev.
Ikväll ska vi träffas för lite Duvan Cupsnack, och jag försöker i detta nu fortfarande att komma på bra idéer att ta med.
I helgen har jag faktiskt hunnit med en hel del. Tog en långpromenad med mamma och pappa på lördagen då jag bestämde mig (helt impulsartat) att jag skulle köpa lite målardukar. Och så fick det bli. Igår kväll gjorde jag så färdigt mitt projekt, inte helt nöjd med det får duga. jag är ju trots allt ingen större konstnär. Dock var ju bilden på mig och Benjamin, så det kunde ju inte varit ett bättre motiv. ;)

Den där dagen då Sofia vaknade kvart över sju (!) och insåg att hon faktiskt är arbetslös så kunde hon ligga och dra sig ända till halv tio. Då ringde nämligen Stenbergska för 4e gången denna vecka, bara för att berätta att hon skulle måsta bli tvungen att ta en spruta innan hon åkte till Afrika ändå.
Just dden dagen så ringde även personalen från hjärtat och frågade om hon skulle kunna tänka sig att jobba kvällen, för de hade ju ingen anna som skulle kunna tänka sig att göra det.
RACKARNS BANANER! Det säger jag er! Inte får hon gå på ungdomssamling som alla andra civiliserade människor. Nej nej. Hon ska ta sprutor och jobba.
Pengarna rullar in, det går bra nu.... eller nått....

Måste få tillägga att om endast 1 MÅNAD så befinner jag mig på Arlanda med en afrikabiljett i handen! Det känns fantastiskt roligt! Jag ska bli brun, äta en massa frukt och inte kunna kommunicera via annat än mail. Inte illa!

Afrika är ju trots alt "hemma" för mig. Det är där mina rötter kommer ifrån. Andra säger nog att jag är ett skadat missionärsbarn, men må så vara. Jag längtar till doften som kommer att slå emot mig när flygplanets dörrar öppnas.

Som en liten parantes: Duntofflorna fick göra mig sällskap under duntäcket inatt igen. Vetekudden var också varm och skön.
Parantes i parantesen: Vilken tur att jag bestämt mig för att gifta mig med en varmblodig...

Nu när det är såhär kallt som det är så har jag kommit på det att man faktiskt FÅR HA tofflorna under täcket. Perfekt! Då kan man bara ta av sig dem på morgonen när man vaknar och det känns som att det är 100 grader inne. Nackdelen är väl att det blir liite klumpigt...

Nu är jag alltså igång. Kände att jag måste ju få lite utlopp för mina skrivarfingrars skull då och då eller ibland. Även om jag inte kommer att skriva hela tiden eller konstant så är det ju kul att göra det nån gång... Trots alla funderingar hit och dit så har jag inte kommit mig till skott förrän nu. Men hallå! Det är ju bättre sent än aldrig, så varsågod och följ med på denna fantastiskt braiga (eller beiga..?) blogg!